......

Vissa dagar är värre än andra!

Ibland är det skönt att bara tänka på sig själv, tills det är dags att gå åh lägga sig!

Då saknar jag någon som nuddar vid mig, känslan av hur en arm läggs om mig, någon som andas mot min rygg, att ha någon nära, helt enkelt!

Att man kan vänja sig så fort vid något, men det tar en evighet att vänja sig av vid det!

Vilket leder till en annan tanke!
Kommer jag att våga vänja mig vid nåt sånt igen?!